Syftet med denna litteraturstudie är att ge en överblick i hur Epiduralanestesi utförs och vilka risker och fördelar som tekniken medför. Epiduralanestesi är en typ av lokalanestesi och central nervblockad. Anestesimedlet injiceras extraduralt, det vill säga i epiduralrummet utanför den hårda hjärnhinnan (dura mater) vilken omger ryggmärgen. Användning av lokalanestetika vid ryggmärgens slut resulterar i förlust av viljestyrda rörelser och i upphörd känsel i områden innerverade av de påverkade känsel- och motorneuronen. Epidural administration av morfin ger långvarig (6-24h), effektiv analgesi som ej associeras med känsel-, sympatisk- eller motorblockad. Epiduralanestesi används framförallt för tre typer av patienter och situationer: Häst och ko (vid vaginal prolaps och kejsarsnitt), känsliga smådjur (nedsatta patienter som riskerar att inte överleva generell anestesin och vid kejsarsnitt) och postoperativ smärtlindring (patienter i behov av långvarig smärtlindring efter kirurgiska ingrepp i bakben, bäcken och kaudala delar av buken). Inom smådjurspraktiken läggs Epiduralanestesi oftast i foramen lumbosacale (mellan L7 och S1) Området lokaliseras genom att fram höftbenskammarnas (crista iliaca) högsta punkt.

ABSTRACTIntroduction: An increasing number of patients in Sweden receive epidural anaesthesia (EDA) in connection to surgery. Caring for patients with acute pain is a responsibility that is strongly established within the profession of the nurse anaesthetist. If the care provided by the nurse anaesthetist for patients who receive epidural anaesthesia is to evolve then further insight and knowledge is required regarding the individual´s experience.Aim: To describe patients' experiences in receiving epidural anaesthesia based on an earlier perioperative start-up of the EDA.Method: Based on a qualitative approach, the aim is to conduct semi-structured interviews with patients who receive EDA in connection to abdominal or gynaecological surgery. Research subjects' statements in the context of the interviews will be transcribed and then analysed using qualitative content analysis. In order to evaluate the chosen method regarding data collection and analysis model an exploratory pilot study was conducted.

SAMMANFATTNINGNatriuretiska peptider är en är en grupp proteiner som via natriuretiska, diuretiska och vasodilaterande egenskaper reglerar vätskehomeostasen i kroppen (Levin et al, 1998). De frisätts bland annat när hjärtmuskelcellerna utsätts för stress och kan fungera som biomarkör för att utvärdera hjärtsjukdom. Analysering av typ B natriuretic peptide (BNP) i blod kan komma att vara till hjälp för den praktiserande veterinären vid diagnostisering av hjärtsvikt och även vid uppskattning av grad av hjärtsjukdom. Det har även visat sig att BNP kan användas för att uppskatta prognosen hos hundar med kronisk klaffdegeneration (Chetboul et al, 2009; Moonarmart et al, 2010).Kronisk klaffdegeneration är den vanligaste hjärtsjukdomarna hos hund och drabbar fram för allt små till medelstora hundar från medelåldern och uppåt (Kogure, 1980). Atrioventrikulärklaffarna, vanligtvis mitralis, blir nodulärt förtjockade med inlagring av glukosaminoglykaner och fibrosvävnad vilket leder till klaffinsufficiens.